I går var det återträff sedan nian på Limmareds värdshus. Jag visste inte att jag saknade skolkompisarna så mycket. Men när jag såg dom så insåg jag det. Man har ett band med barn- och ungdomskompisar som varar för evigt. Man har en gemenskap som aldrig försvinner. Det blev många kramar. Och många berättelser om hur allas liv hade utvecklats från att vi slutade nian för 15 år sedan. En klasskompis hade emigrerat till nordligaste Norge (det hade jag kunnat tänka mig att göra) och en annan hade fött barn i bilen. Ja, berättelserna var många och glädjen var stor.  Hoppas att det inte dröjer många år tills vi ses igen.

I morse när jag vaknade kände jag mig inte lika glad och fräsch. Jag drack inte så mycket så jag har mått bra idag. Men jag drack mer än jag brukar. Den sista tiden har jag knappt druckit alkohol alls. Men jag svettades ut rödvin genom huden på morgonen. Trots att jag inte drack mycket alls! Jag hade glömt doften dagen efter. Det fick bli en lång varm dusch men sedan var problemet borta.

Jag börjar nog bli gammal som inte är ute i svängen längre. Fast det var en märkbar skillnad på återträffen igår och vår återträff för fem år sedan. Igår var det lugnare och folk pratade mer än de drack. Så det var fler än jag som hade blivit gamla. Skönt att se.

Jag har ju inte hunnit rapportera från Ullared heller. Trots att jag tyckte att jag tänkte mig för och inte handlade allt som var billigt så kostade det över tusen kronor. Vad har jag köpt? Bara småsaker; saker till hemmet, hygienartiklar och liknande. Hur kan det bli så mycket? Men många små billiga saker blir till slut en dyr och tung kasse. Tänk att man aldrig lär sig...