Studenttiderna närmar sig; glada och tjoande springer de ut från sina skolor och sjunger "den ljusnande framtiden är vår". Det här skulle kunna handla om hur lurade de blir eftersom de precis lämnar det ljusa och enkla livet. Men det ska inte handla om det. Det ska handla om min framtid som jag ser fram emot med glädje.

Lägenheten är uppsagd och tjänstledigheten är beviljad. Jag tar mina väskor och drar iväg för ett halvår. I dag är det två månader till min semester börjar och sedan kommer jag inte tillbaka förrän den 11 januari. Jag ska förhoppningsvis plugga en termin. Och om jag har tur kommer jag in i Umeå. Mitt hjärta längtar till norrland. Jag vill utvecklas och lära mig något nytt. Just nu känner jag att jag står och stampar på samma ställe lite grand. Men tanken sträcker sig längre än så. Jag vill få distans till saker och ting. Ibland behöver man åka bort för att hitta hem.

Så nu börjar en tid av packande och ordnande med praktiska saker. Men allt sådant sker med ett väldigt lätt och glatt hjärta. Den ljusnande framtid är min.

Det här med EU-valet är en besynnerlig grej. Både med tanke på de har bestämt sig för att absolut inte välja och med tanke på de som för en valkampanj.

I morse hörde jag på ett reklaminslag i radion: "Moderaterna tycker... (också berättade människan en rad olika saker som moderaterna tyckte)... Jag heter XX och är socialdemokrat. Rösta på mig i EU-valet den 7 juni".

Vem kom på den briljanta idén? Jag kan se det framför mig; ett gäng med politiker i en soffa som spånar idér till valkamkanjen så kommer plötsligt någon med förslaget. Ja, vi slänger ut en massa pengar på radioreklam och så berättar vi vad våra största motståndare tycker. Det blir ju jättebra. Sjukt.

Aftonbladet hade en webundersökning idag kring valet till EU. 45 700 personer hade röstat. Av dem skulle 36 procent rösta i EU-valet. Jag är en av dom. Ska bli intressant att se om det blir ungefär så många i verkligheten. Sedan kom det intressanta. Aftonbladet hade ställt frågan; vad är ditt argument för att inte rösta. Den största anledningen att inte rösta var "jag är emot EU" eller "politikerna är skit". Jag anser att det är precis tvärtom. De två argrumenten är ju riktigt stora orsaker att rösta! Om man är emot EU får man ju se till att rösta in en EU-kritisk person i parlamentet. Tycker man att de flesta politiker är skit så får man se till att rösta in en bra politiker då; en som verkar hålla vad den lovar och driver frågor som man själv brinner för.

Många hade också svarat att de inte ska rösta i EU-valet för att de inte vad EU-parlamentet gör och för att de inte orkar läsa på. Dessa argument förstår jag lite mer. Men man kan ju rösta blankt här också. Då utnyttjar man i alla fall sin demokratiska rättighet. Jag tror i oförsej att EU kommer att få all mer makt i framtiden (och det är jag inte alls förtjust i)och då är det viktigt att vara med och påverka vid val. För det som beslutas i EU det drabbar oss en dag och då gäller det att välja in smarta och duktiga politiker som kan föra vår talan.

Jag har gjort två olika test kring vilket parti som jag borde rösta på. På Facebook sympatiserade jag mest med Centern. I dag gjorde jag testet på Aftonbladets sida. Då blev resultatet att jag borde rösta på Feministiskt initiativ eller Piratpartiet. Båda passade mig lika bra stod det. Öh, inte kan väl de båda partierna vara så lika varandra? När det gäller Piratpartiet hade jag inte en aning om att de drev mer än en fråga och den frågan är jag inte tillräckligt insatt i för att ha en vettig åsikt. Men man kan nog konstatera att jag är flexibel. Eftersom testen visar så olika. Och verkligheten ser ju helt annorlunda ut för som jag känner nu så ska inte någon av dessa tre partier få min röst. Även om några av dom inte hade varit helt omöjliga att rösta på.

Jag måste erkänna en sak. Jag har kommit på mig själv med att sitta och le åt en låt som är riktigt dålig egentligen. Jag vill helst tycka väldigt illa om den. Men det går liksom inte för det är en skön melodi. Ett sound som jag känner igen från ungdomen. Så vilken låt är det? Christer Sandelin och Tommy Ekmans (kallar de sig fortfarande Style?) nya låt. Vill ha dig- igen.

Att skriva en låt som heter "vill ha dig- igen" känns helt patetiskt. Hur tänkte de? "Vi hade en jättehit som hette "vill ha dig", nu vill vi ut och spela igen så vi testar en låt som heter nästan likadant. Då blir vi nog idoler på nytt".

Till saken hör att jag tycker att Christer Sandelin verkar vara väldigt osympatisk. Det har jag tyckt sedan jag såg honom som gästdomare i Fame Factory och han verkade tro att han var bäst i världen. Men det spelar ingen roll för en del av mig gillar den här patetiska låten. Hur mycket jag än vill försöka intala mig att jag inte gillar den.

Jag har en teori om varför det är så. Rättare sagt Henrik Schyffert har en teori. Såg ni hans show på tv i helgen? Där tog han upp hur man lätt fastnar i den tiden när man låg på topp. Då när livet var som bäst. Det man tycker om då i musikstil, kläder, filmer med mera, det gillar man resten av livet.

Den tiden för mig var strax efter gymnasiet. Då spelade Style (vad gammal jag måste vara som har sett dom på riktigt) live på Skreafestivalen och vi hade så himla kul där nere. Allt som hör ihop med sommar och Skrea ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Så om Schyfferts teori är rätt så kommer jag alltid tvingas att gilla Sandelin och Ekman eftersom de spelade live under en tid när mitt liv mest handlade om att ha så kul som möjligt och helst med alla vännerna på en gång. Det är nog bara att acceptera att jag är hopplöst förlorad och fortsätta att gilla "vill ha dig-igen".