Nu har jag friskförklarat mig själv. I det här fallet betyder det att jag är så förkyld att jag knappt kan andas och att kroppen är jättematt. Men nu får jag vara frisk. Så i morgon ska jag jobba igen. Det blir ett pass på sju dagar i rad. Det är tungt vare sig man har en förkylning att dras med eller inte. Men det är bara att bita i det sura äpplet, som man brukar säga.

Jag gick en promenad ner till stan idag. Jag använde snigelfart eftersom kroppen inte ville ställa upp på något annat. Jag är van vid att alltid småspringa, så det här var en ny upplevelse. När jag gick så där sakta så såg jag saker som jag aldrig sett förut. Som en klädaffär med andra sortering. Allt i butiken kostade 60 kronor. Den butiken har jag aldrig sett förut. Förmodligen är den ganska ny. Men ändå. Jag har totalt missat den tills idag.

Jag köpte en glass (nya favoriten Magnum Temptation) och satte mig vid Lagan. Jag började tänka på livet. Värnamo är verkligen hemma. När någon frågar var jag kommer i från så säger jag Värnamo trots att jag bara har bott här i fem år, men växte upp och bodde i Dalstorp i 20 år. När jag jobbade i Strömstad och åkte hem till Värnamo så satte jag på Bruce Springsteens "My hometown" när jag närmade mig Värnamo. Då spreds sig en värme i kroppen. Detta var mitt hem, mitt älskade Värnamo. Jag älskar fortfarande Värnamo. Men ibland kommer man till en punkt när man måste skiljas åt. Man har utvecklats åt olika håll. Eller rättare sagt; det känns som att jag behöver och vill utvecklas men jag vet inte om jag kan göra det i Värnamo. Jag ska berätta mer om de här tankarna en annan dag.

Men det är mycket man kan tänka på när man sitter i gräset med en god glass och ser på Lagan som stilla rinner förbi. Just då börjar förstås ett väldigt oljud. Det lät som en blandning av bilar som körde i kapp och verkstadsmaskiner. Ett himla oljud var det i alla fall. Jag var tvungen att kolla vad det var för något när jag gick hem. Det var någon slags slipmaskin eller liknande som höll på med något arbete på taket på banken. Det förstörde hela känslan och fick slut på mina tankar kring mig och Värnamo. Men jag vet att Värnamo kommer alltid att vara en del av mig oavsett vad som händer i framtiden.