Jag måste erkänna en sak. Jag har kommit på mig själv med att sitta och le åt en låt som är riktigt dålig egentligen. Jag vill helst tycka väldigt illa om den. Men det går liksom inte för det är en skön melodi. Ett sound som jag känner igen från ungdomen. Så vilken låt är det? Christer Sandelin och Tommy Ekmans (kallar de sig fortfarande Style?) nya låt. Vill ha dig- igen.

Att skriva en låt som heter "vill ha dig- igen" känns helt patetiskt. Hur tänkte de? "Vi hade en jättehit som hette "vill ha dig", nu vill vi ut och spela igen så vi testar en låt som heter nästan likadant. Då blir vi nog idoler på nytt".

Till saken hör att jag tycker att Christer Sandelin verkar vara väldigt osympatisk. Det har jag tyckt sedan jag såg honom som gästdomare i Fame Factory och han verkade tro att han var bäst i världen. Men det spelar ingen roll för en del av mig gillar den här patetiska låten. Hur mycket jag än vill försöka intala mig att jag inte gillar den.

Jag har en teori om varför det är så. Rättare sagt Henrik Schyffert har en teori. Såg ni hans show på tv i helgen? Där tog han upp hur man lätt fastnar i den tiden när man låg på topp. Då när livet var som bäst. Det man tycker om då i musikstil, kläder, filmer med mera, det gillar man resten av livet.

Den tiden för mig var strax efter gymnasiet. Då spelade Style (vad gammal jag måste vara som har sett dom på riktigt) live på Skreafestivalen och vi hade så himla kul där nere. Allt som hör ihop med sommar och Skrea ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Så om Schyfferts teori är rätt så kommer jag alltid tvingas att gilla Sandelin och Ekman eftersom de spelade live under en tid när mitt liv mest handlade om att ha så kul som möjligt och helst med alla vännerna på en gång. Det är nog bara att acceptera att jag är hopplöst förlorad och fortsätta att gilla "vill ha dig-igen".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...